Okej, Gigantti hade inte kameran jag ville ha, den är slutsåld. Otur. Men besöktet med pojkvännen var trevlig även om jag kände mig konstig bland alla sjuka människor och sjukhuslukten. Jag var dum nog att inte ta med mig några småpengar, eftersom cafeterian var stängd så fanns det ingen annan möjlighet att få kaffe från nåt annat håll än ur en kaffeautomat. Och för det krävs det alltid småslantar. Men förstås överlevde jag, inga farliga saker. Nu hoppas vi bara på att han blir bättre och får komma hem snart, enligt honom så är han på bättringsvägar. Eftersom att jag inte är en så stor optimist så tror jag att han åtminstone kommer att vara där över helgen.

Det blir nog ingen joggingtur ikväll, känner mig alldeles sliten för det. Det får bli lite magövningar istället. Btw så tror jag ändå jag "tränar" tillräckligt i arbetet. So no harm there.