Nu har jag skrivit klart mitt lärdomsprov och det känns jävligt skönt! Hallelujahmoment indeed! För att fira detta sitter jag och äter popcorn och dricker kaffe. Lite fett blandat med lycka blir aldrig fel, haha.

Som ni säkert har märkt så har jag inte tränat på ett tag. Närmare bestämt fyra hela veckor. Efter senaste resan till Helsingfors har jag (och framförallt mina vänner) konstaterat att några extra kilon på mig inte skulle skada. Någongång i början av denna sommar började jag träna, min motivation var på topp och jag själv mådde riktigt bra. Jag tränade varje dag, hade energi under träningen och efter träningen. I slutet av sommaren när jag ställde mig på vågen vägde jag ca. 5 kg mindre. Utan att ha svält mig själv of course.
Det är mest på överkroppen som det syns att jag har gått ner i vikt, det är också där jag har mest komplex över just nu. Det är inte riktigt nåt jag ser i spegeln, mest bara på bilder som har blivit taget på mig. Och jag äcklas varje gång jag ser det. Jag ville gärna gå ner ett par kilon i början av sommaren för jag var inte bekväm med mig själv. Kände mig då konstant uppblåst och tjock, men det gör jag ibland nu också. På nåt sätt blev jag beroende av träningen, nu är jag riktigt ärlig när jag säger att jag planerade varje dag så att jag faktiskt skulle hinna med att träna. Alltså jag tänkte på träning precis varje dag. Ibland kunde jag få panik om jag visste att jag inte skulle hinna ut och springa, men jag var ändå noga med att få i mig alla måltider och mellanmål.
Jag vet inte vad jag vill med detta inlägg, det är inte meningen att det ska låta som om jag typ skulle ha nånslags ätstörning. Men kanske jag bara ville skriva av mig lite eller jaa... I alla fall har jag kommit fram till att man blir aldrig nöjd, det spelar ingen roll hur mycket du vill gå upp eller ner i vikt. Vikten är faktiskt bara siffror, om vi alla skulle gå omkring och endast tänka på vikten så skulle det verkligen vara deprimerande.
Och btw jag ljuger när jag säger att jag ska försöka gå upp några kilo, för egentligen vill jag det inte. Egentligen mår jag som bäst nu viktmässigt, men egentligen ändå inte.
Over and out.